Tysk skotning

Skotningen av storen är kanske det som är mest Cruising-aktigt på hela båten. Att behöva dyka in under sprayhood för att trimma storen har inte fungerat speciellt bra någon gång och en annan lösning har varit på önskelistan från första dagen. Att flytta ner skotningen till sittbrunnen kan göras på olika sätt och det finns flera idéer att hämta på Bavariaklubbens hemsida. Vi fastnade för en variant som även Bavariavarvet, och andra varv också för den delen, numera levererar från varvet där skotet delas i två ändar så att man skotar storen antingen från styrbord eller från babords sida.

Beskrivningen av projektet tar vi stegvis från infästningarna i bommen och följer sedan skotet akteröver.

Montering

1.  En av grundprinciperna med en tysk skotning är att få ner antalet skärningar och därmed få en snabbar skotning. Krafterna ökar då samtidigt så att man alltid tvingas skota via vinsch. Det är givetvis en smaksak om man vill behålla tre skotpunkter på bommen eller gå ner till två. Från Seldén säger man att det är OK att gå ner till två men att man då bör hålla sig till det två aktre fästena. Vi väljer att gå ner på två skotpunkter och att behålla det nedre fiolblocket i skotskenan. På detta sätt får man inte en snedbelastning när skotning sker på en sida som man skulle få om man valt ett vanligt dubbelblock. I det övre brytblocket, som är just ett dubbelblock, kan man faktiskt se just denna lilla snedvridning i bilden nedan, som beror på att krafterna i de två skotlinorna inte är lika stora under skotning på den ena respektive andra sidan. Detta dubbelblock är monterat med ett vridet schackel för att passa i bommens fästpunkter.

2.  I Bomnocken använder vi oss av vanliga M8 öglebultar som passar utmärkt i de förborrade hålen i bommens ändstycke. Det är bara att pilla ut de små plastpluggarna och fästa öglebulten med en mutter och ordentlig bricka i första utrymmet för revlinor, som på en båt med rullstor, givetvis är tomma.

3.  Brytblocket nere vid däck var inte riktigt lika ”rakt på”. Här hade vi en hel del olika idéer och funderingar och vi fick lite olika råd från Seldén. En ide var att fäst en ring i nedre gaffeln på undervantets vantskruv och fästa blocket i denna ring. Det skulle ha varit en mycket enkel och smidig lösning. Först fick vi signaler från Seldén att detta skulle vara helt OK och inte alls vara något problem men vid lite ytterligare diskussioner fick vi mycket klara rekommendationer om att INTE använda vantskruven. Då fick det bli en lite mer omständlig variant men som mest påminner om det som levereras från varvet på nybyggda båtar, en infästning i själva rustjärnsplattan som ligger an mot däck.

4.  Första steget är att borra ett hål i den rostfria plattan. När vi börjar är vi osäkra på om vi kommer att kunna borra igenom båda plattorna, den som ligger över däck och den likadana som ligger under däck men efter att vi kommit igenom första plattan inser vi att det kommer att bli väldigt svårt att borra när ett mycket mjukare däckslaminat skall fungera som styrning och väggar för spånmatning. Risken är uppenbar att vi kommer få en massa borrspån som kommer att fräsa sönder laminatet och kila fast sig där vi inte vill ha det. Godstjockleken är dock så stor att det räcker mer än väl med en gängning i den övre plattan för en öglebult.
När man borrar i rostfritt är det några grundregler som gäller; använd skarpa borr av snabbstål (HSS), se till att borret verkligen skär i materialet genom att ha ett relativt högt borrtryck, lågt varvtal och därmed relativt hög matning och slutligen använd skärolja! Själv använde jag vantskruvsolja som var det jag hade till hands och det fungerade bra. Det viktigaste är att se till så att borret inte går varmt och börjar ”slira” i borrhålet för då tappar det fort skärpan. Med lågt varvtal, rätt tryck och matning får man fina borrspån som i bilden nedan.

5.  När hålet är borrat genom övre plattan och så djupt vi kan komma igenom däcket ner till den under plattan gör vi rent hålet ordentligt från borrspån och plastmjöl för att få gängsnittet att gå så smidigt som möjligt. För bästa resultat bör man välja ett gängsnitt som gängar upp hålet i tre steg då det annars blir väldigt trögt om man skall dra upp gängan i ett enda drag. I vårt fall hade vi inte ett sådant gängsnitt så för att inte riskera att fastna med vårt slutgängsnitt M8 borrade vi med ett lite för stort borr, Ø 7 mm, när egentligen en M8-gänga borde förborras med Ø 6,8 mm. Effekten blir att gängan är något vid men vi har tillräckligt grepp och tillräckligt många gängor i ingrepp för att detta skulle bli bra ändå. Skulle det i framtiden visa sig vara lite för dåligt grepp så får vi helt enkelt borra upp och dra i en M10-bult istället. Glöm inte att använda skärolja även vid gängningen!

6.  Efter att ha gjort rent det nygängade borrhålet ännu en gång ifrån skärspån, skärolja och plastrester mäter vi hur stort djup som vi har en fullgod gänga. Det gör vi genom att dra i gängtappen i botten , märka djupet och sedan helt enkelt mäta på gängtappen när den tagits upp hur lång öglebulten får lov att vara för att inte den skall bottna och ge ett felaktigt dragförband.

7.  Efter att ha sågat av bultarna i rätt längd och filat av graderna är det bara att lägga på lite Sikaflex och dra dit öglebulten en gång för alla. Se bara till att få vinkeln någorlunda korrekt så att blocket drar i önskad riktning i öglan. Också skall det ju göras en gång till på andra sidan!

8.  Skotets dragning akteröver går innanför genuatravaren och kan eventuellt behöva en eller två styrningar på vägen men det väljer vi att avvakta med tills vi seglat några gånger och kunna se var anliggen kommer. Detta gäller även kanten på däckets överbyggnad som i alla fall kommer att få litet anligg av skotet på lovartssidan och eventuellt kan behöva ett litet slitskydd. Det är nackdelen med att få ner brytblocket nära däck, vilket kunna undvikas om en något höger fästpunkt valts eller en som placerats längre ut mot relingen. Den senare varianten vill man ju inte gärna ha då den i så fall sitter mitt i passagen vid vanten.

9.  Det aktre brytblocket vill vi, likt det främre, placera så att det sitter så mycket ur vägen som möjligt då det är relativt smalt skarndäck längst akteröver och att man till och från faktiskt vill sätta sin fot där då man passerar. Vi valde att sätta en däcksögla från Seldén som är godkänd för stora krafter och som med genomgående bult och stora brickor väl skulle klara av de laster som kommer att läggas i skotet. Placeringen blev strax akter om pulpit-fästet för att dels få det på en ”outnyttjad” plats men även för att kunna lyfta blocket med en gummicord då det inte är belastat och därmed få upp det från däck. Placeringen ger samtidigt en bra vinkel upp mot de aktre vinscharna.

10. Sista biten i vårt tyska skotsystem är två nya vinschar. Krafterna från genuaskotet är betydligt större än de från storen så vi valde att köpa två stycken Lewmar 46 ST och sätta dom som genuavinschar istället för befintliga vinschar som levererades från fabrik och som vi upplevt som lite i klenaste laget. Den plats där de nya storskotsvinscharna skulle placeras hade vi ju hoppats att det skulle finnas en ingjuten aluminiumskiva som det gör på många andra ställen men så var inte fallet. Här var det dock gott om utrymme inunder i stuvfacken så att man kunde få dit ordentliga brickor.
Vinscharna är ju likadan på båda sidor och det får till följd att skotet får en aning olika infallsvinkel till vinscharna på styrbord respektive babord sida. Framför allt får det effekten att skotet kommer gå väldigt nära sittbrunnssargen på babords sida och att det därför är viktigt att placera vinscharna så långt ut mot kanten som möjlig. På bilden nedan syns hur nära skotet kommer men det är dock ett litet avstånd och det är skönt att slippa montera ett slitskydd om det går att undvika.

Summering

Detta projekt är nog det som näst efter införskaffandet av nya segel har förbättrat seglingsupplevelse på Blue Bird. Att kunna trimma storen utan att behöva krypa in under sprayhood gör enormt mycket och gör att det är betydligt enklare och roligare att jobba med stortrimmet. Att man som rorsman kan sköta detta själv gör ju dessutom att man nu enkelt kan segla och trimma seglen med endast två i besättningen. Väljer man dessutom att ”segla efter genuan” så kan man som ensam rorsman faktiskt styra och trimma båten till stor del på egen hand, detta är ju näst intill definitionen av en Cruiser!

Då vi valde att använda endast två skotpunkter visade det sig till slut att vårt storskot faktiskt var långt nog för att räcka till även för denna lite längre dragning. Det handlar nu inte om en massa överlängd men vi kan fortfarande släppa ut storen ordentligt på länsen och ändå ha tillräckligt med tamp kvar för att vara nöjda.

Kostnad totalt:	17.000:-	Då inkluderas två nya Lewmar 46 ST, fem nya block, två Seldén fästöglor samt lite bultar, brickor och muttrar.
”Gör-det-själv”-förtjänst:	?	Ingen aning, men ingenting av det vi gjort var speciellt svår borde inte behöva lämnas bort.
Tidsåtgång:	8 h	En hel del mätande, borrande och monterande. Varje delmoment tog egentligen inte så lång tid men många små moment ger ganska mycket tid totalt.
Svårighetsgrad:	Medel!	Egentligen är detta ganska lätt och borrmaskin, hylsnyckel och skruvmejsel är väl det mest avancerade förutom momentet med att borra och gänga i rustjärnen som kanske är lite mer komplicerat!