Jag, Mikael, började segla i och med att jag gick med i Göteborgs Sjöscoutkår 1980. Då var det först att åka med för att lära i de Bohusjullar som vi hade då dom större barnen seglade i viken norr om Brännö. Strax blev i utputtade i var sin Optomistjolle, vilket snabbt bytte ”titta-och-lär” till ”testa-och-lär”. Totalt var vi över 10 st Optoimistjollar i samma situation så vi hade väldigt roligt ute i viken på brännö. I sjöscouterna fick jag möjlighet att segla många olika typer av båtar; Optimistjolle, Bohusjulle, Kalotter, Tornado och Späckhuggare. Via sjöscouterna fick jag också möjlighet att ta både Förarbevis och Skepparexamen (den gamla sorten!).
När Pappa byggt färdigt Tummelisa blev den min huvudsakliga selingserfarenhet under några år. I gymnasiet träffade jag min blivande fru Susanne och vi var ibland tillsammans ute med kompisar i skärgården runt Göteborg. Sommaren 1988 fick vi genom en av dessa kompisar tillsammans låna en riktig tävlingssegelbåt. Det var Happy Hour, en så kallad entonnare på 38 fot som var specialritad av Bruce Farr och byggt i ett exempler till ägaren Kent Borén. Han hade nu en ny båt att tävla med, den gamla var ju från 1986 och utsliten!?! Vi fick låna den gamla och segla med den hela sommaren mot att vi tog den till vissa tävlingar för att visa upp den där, Tjörn Runt, Marstrandsregattan och Skagerrack cup till exempel. Mycket fördelaktigt tyckte vi, ett gäng på varierande mellan 6 och 10 personer, som på det viset skaffade sig enormt med seglingserfarenhet.
Underbart är kort heter det ju och möjligheten att segla Happy Hour så fördelaktigt som under sommaren 1988 försvann i takt med att arbete för mig och fortsatta studier för Susanne tog vid. 1993 blev dock suget efter en egen segelbåt för stort och med stort finansiellt stöd från Susannes pappa Bosse till de båda studenterna, köpte Susanne och jag vår första egna segelbåt, en Albin Express som fick namnet Exocet. Med Exocet seglade vi både mycket och för den båttypen ganska långt, vi var som längst nere på Bornholm i Danmark utanför svenska sydkusten. Med Exocet lärde vi oss mycket om segling men inte minst om segelbåtsvård och hur roligt det kan vara att utveckla båten och göra den mer lättseglad genom olika förbättringsprojekt. Här tappade jag nog en del av rädslan för så kallade större projekt. På Exocet tog vi till exempel av kölen som var asymmetrisk, slipade ner den sida som var ”bullig”, fick kölen flamsprutad med zink och spacklade upp den andra sidan för att få en symetrisk form. Mycket jobb men det blev ett bra resultat.
Exocet sålde vi 1999 i samband med att vi fick vårt första barn, Elin och vårt nybyggda hus skulle färdigställas. Med viss vånda kunde vi konstatera att det inte skulle bli tid för så mycket segling under de närmaste åren med en och sedermera två småbarn samtidigt som hus, trädgård, garage och allt annat som hör till en villa skulle iordningställas. Att låta Exocet stå på land skulle jag inte klara av alltså måste den säljas så att jag slapp få dåligt samvete för en segelbåt som inte seglas.