Dieselvärmare

Arbetet med att installera dieselvärmaren var både omständligt och tog mycket tid. Inte för att det var speciellt mycket svårare än många andra projekt vi genomfört utan för att det var väldigt pilligt och innehöll många små delmoment som vart och ett krävde planering och förberedelser.

Vi valde en Webasto Airtop 5000 som ger maximalt 5 kW värmeeffekt. Den är kanske i största laget för vår båt men skillnaden i pris mellan en 3500 och en 5000 var marginell. Det som normalt sägs vara skälet till att man inte skall välja en för stor brännare till en båt är att den vid kontinuerlig drift kan ha en tendens till att sota igen om den alltid bara går på sparlåga. I vårt fall är detta inget problem då vi aldrig, eller i alla fall väldigt sällan använder värmaren till kontinuerlig drift. Vi kör den allt som oftast endast en halvtimme till en timme på morgonen eller på kvällen för att få upp temperaturen och kanske få bort lite av den råa känslan som kan komma på morgonen på hösten eller våren.

 

Montering

1.  Första steget i monteringsarbetet när vi väl valt värmarmodell var placeringen i båten. Värmaren skall placeras i båtens längdriktning och så horisontellt i alla plan som möjligt. Då den för lite oväsen, framför allt från fläkten, så vill vi ju inte montera den inne i ruffen, samt att det dessutom är olämpligt ur avgassynpunkt. Placeringen blev då i utrymmet innanför akterspegeln på babord sida. Egentligen hade det varit bättre att ha den på styrbord sida för att få en rakare och enklare dragning av varmluftsslangarna men där var utrymmet redan upptaget av ankarspelet och lådan för ankarlinan.

2.  Infästningen ville vi givetvis ha så stabil som möjligt men ändå enkel och smidig. Vi var inte speciellt glada i att börja bygga upp en stor träkonstruktion som allt skulle monteras på utan valde att konstruera en ställning av rostfria bandjärn som bockades och sammanfogades likt ett litet mekano.

3.  Bandjärnskonstruktionens fötter vinklades individuellt så att dom ligger an ordentligt mot skrovsidan och sedan plastades hela konstruktionen fast med lite polyester och glasfiberväv så att värmaren är ordentligt och stabilt förankrad i båten. Vi monterade ett extra stag föröver för att stabilisera och eventuellt ta upp krafter ifrån sjögång. Detta stag syns till vänster i bilden nedan och är kanske onödigt men det känns bättre att ha det där än att vara utan. Redan de inplastade bandjärnen ger en bra stabilitet.

4.  Mellan den nu fastplastade fästkonsolen och de n till värmaren tillhörande monteringsplåten satte vi fyra stycken gummidämpare för att så gott det går eliminera vibrationer från n att fortplanta sig ut i skrovet. Att hitta dessa gummidämpare visade sig inte så lätt men jag fick tag i fyra stycken från ett företag i mellansverige. När det gick upp för dom att jag ”bara” behövde fyra stycken så tyckte dom inte det var lönt att fakturera detta utan jag fick dessa fyra på posten som varuprover, ett stort tack till företaget och deras kundservice!

5.  När själva värmaren var på plats var det en mängd kablar, slangar och rör som skulle till och från värmaren. Vi började med avgasslangen som vi ledde upp till strax under relingslisten på babord sida och ut i ett avgasutblås som vi monterat redan innan båten sjösattes första gången. Vårt utblås har till skillnad från många andras inte den utstickande ”näsan”. Det kan möjligen vara en nackdel att man med vår lösning lättare får in vatten i avgasröret men samtidigt har vi inte ett utstickande rör som andra båtar eller framför allt fendrar och tambar kan fastna i. Har man bara set till att lägga avgasslangen med en rejäl svanhals innanför bordgenomföringen så är detta enligt vår mening en bättre lösning. Avgasröret blir rejält varmt då man kör värmaren så det gäller att det finns lite avstånd till allt som inte tål hög värme.  Mitt på avgasslangen sitter avgasljuddämparen som vi monterar på ett par konsoler och skruvar fast dessa på den tvärgående balken i akterskeppet.

6.  Nästa steg var att se till att mata värmaren med friskluft. Både förbränningsluft och friskluft som skall värmas och skickas vidare till salongen skall matas fram. Friskluften skall egentligen inte tas från samma utrymme som där värmaren är monterad då den i så fall drar i sig eventuella avgaser från en möjlig avgasläcka rätt in i ruffen. Vi tillgodoser inte detta krav helt och hållet, men nästan. Vi drar en tilluftslang som vi låter mynna precis under friskluftsventilen vid utgången till badbryggan från sittbrunnen. Mitt på tilluftsslangen monterar vi ljuddämparen då det i huvudsak är tilluftsfläkten som är orsaken till oljud då värmaren körs. Det är alltså hör som störst behov av ljuddämpning finns. Ljuddämparen hänger vi upp i ett plastat bandjärn som skruvas fast i träplattan som finns inplastad i däcket under badstegen. Tilluften av förbränningsludt behöver inte vara lika lång och mynnar lite under friskluftsintaget. Om den tar in lite ”sämre” luft från till exempel ankarlinan är bara en fördel då det bara skapar en extra ventilation av utrymmet. Även förbränningsluften förses med en ljuddämpare, som dock är betydligt mycket mindre. Det är inte helt lätt att se i bilden nedan men ljuddämparen för tilluft är den blanka större rörstycket i bakkant med an förbränningsluftens ljuddämpare är den svarta alldeles framför.

7.  Så här långt är luftslangar och avgasrör monterade och det är dags att dra fram bränsle till värmaren. Vi tar diesel från båtens huvudtank och ansluter oss till en av de extrarör som finns förmonterade i tanken. Jag vet inte riktigt hur långt ner detta sugrör går men vi har aldrig haft problem att den sugit luft. Det är inte stora bränslemängder som skall vidare till värmaren så bränsleslangen är den vita, näst intill transparenta ledningen i bilden nedan.

8.  Bränsleslangen dras inunder kojbotten in till utrymmet mellan vattentanken och bränsletanken och fram till bränslepumpen som vi placerar rakt under midskeppsskottet och ungefär i mitten av kojernas längd. Punpen är en kolvpump som drivs av en elektromagnet så den har ett lite annorlunda men väldigt distinkt tickande när den går. För att i viss mån dämpa ljudet är bränslepumpen upphängd i ett gummifäste. Det vita i nederkant på bilden är isoleringen till varmvattensberedaren.

9.  Sista biten mellan bränslepump och värmaren följer bränsleslangen båtens ordinarie avgasrör men dras tillsammans med övrigt kablage till värmaren i en flexibel slang för att skydda både mot nötning och skav men också för eventuell värmeutveckling från avgasröret. I bildens vänstra kan ses även det extra stödbenet som nämndes i avsnittet ovan och hur det är infäst i Blue Birds aktre skott.

10. Elanslutningarna var lite trixiga att få till men kabelstammen från värmaren innehåller både kablage för termostatstyrningen, spänningsmatning, bränslepumpsmatning och en extern temperaturgivare. Allt detta dras föröver i båten förutom matningen till bränslepumpen som givetvis stannar vid bränslepumpen.

11. Den externa temperaturgivaren placerar vi på framsidan av skåpet på styrbord sida i salongen och drar kablaget, genom ett litet hål, inne i skåpet och vidare till navigationsplatsen via kabelkanalen under relingslisten. Vi placerar temperaturgivaren ungefär i huvudhöjd om man sitter ner i soffan.

12. Reglaget till värmaren placerar vi i det redan uttagna hålet i skottet ovanför instrumentpanelerna vid navigationsplatsen. Bredvid termostatvredet sätter vi även en brytare (av samma märke, Roca, som övriga extra brytare vi installerat) för att bygla värmefunktionen i värmaren så att den kan köras endast som en fläkt, utan att luften värms. Det kan vara väldigt behagligt under riktigt varma sommardagar.

13. Slutligen skall alla luftmunstycken och slangar till dessa monteras. Vi väljer att sätta fem utblås i båten. Vi sätter ett stort utblås som mynnar i salongen och det enda som inte är reglerbart. Vi sätter tre små reglerbara utblås, ett litet i vardera av kojerna i aktern samt ett i förpiken. Slutligen sätter vi ett utblås i sittbrunnen, vilket kan klassas som riktig lyxfunktion, men att kunna höja temperaturen några grader och att få lite extra värme på fötterna när man sitter i sittbrunnen med kapellet uppe en höstkväll kan säkert vara hur gott som helst. Vi beskriver dragningen av varje utblås ett i taget med början från aktern.

Summering

.
 

Kostnad totalt:	0.000:-	.
”Gör-det-själv”-förtjänst:	0.000:-	.
Tidsåtgång:	X h	.
Svårighetsgrad:		.